Psykisk ohälsa del 3

I detta avsnitt kommer jag att välja att inte precisera år… Orsak jag minns helt enkelt inte allt även om jag har fått det återberättat.
 
Ett bit in i mitt liv skiljer sig min mamma och pappa. Pappa visade sig vara en kvinnokarl så att säga. Mamma och jag flyttade till en lägenhet. Det var en stor chock för mig. Jag var uppvuxen på landet i stort hus. Lägenheten kändes som ett fängelse. En ny sak var att jag började på dagis (som det hette på min tid) då mamma började att jobba.
Det var en jättesvår och lång omställning. Hon var tvungen att jobba från tidiga morgonen och jag blev hämtad sist.
Från att bara ha umgås med vuxna till att plötsligt ha barn runtomkring mig var hemskt.
Det funkade inte för mig helt enkelt. Jag kom inte överens med jämnåriga för jag var van att alltid vara den som sågs och syntes. Att få det jag ville. Det var en ständig kamp.
Jag säger TACK till tanten i köket och hon som städade där. Jag fick vara med dem ganska ofta och komma bort från allt. Nej jag blev inte mobbad då av barnen på dagis men jag trivdes aldrig helt enkelt. Det blev en för stor omställning.
 
Jag var med min pappa också. Men de minnena är helt raderat i mitt medvetande. Jag kan tyvärr inte ge någon egen bild av honom alls.
 
Efter ett tag när mamma och pappa varit skilda tog min pappa livet av sig. En släkting hittade honom hängd i ladan där vi hade bott. Då hade han flyttat ifrån den kvinnan han levt med och fått barn med (jag har en halvbror, ingen kontakt alls).
Flyttat tillbaka till vårt hus på landet.
Det blev kaos hos mig. Jag sörjde honom så djupt att jag började hitta på saker och ljuga ihop en fantasivärld. Då lärde jag mig att lögn var en tröst.
 
Nu hade jag blivit så gammal att jag gick i skolan. Det gick utför i skolan och mobbingen började som delvis var faktiskt mitt fel.
Jag ljög om en värld som inte fanns och jag var annorlunda enda asiaten på skolan. Ja enda person med icke skandinaviskt utseende är korrekt. På den tiden fanns inte mobbing, det sopade skolan under mattan. Det gick dåligt för mig i skolan också. Fick gå om ett år och jag fick gå i en särskild grupp som blev ännuvärre för mig mer än det hjälpte.
Från 3 – 6 klass var det en enda lång kamp. I sexan skulle man ha luciatåg för alla. Klassen skulle rösta på den som de ville ha som lucia. Någon hade lagt en lapp med mitt namn i den skålen. Då en elev utbrister under rasten det måste vara ett skämt att någon röstade på Camilla vem vill rösta på henne? De orden sitter i än. (Under årskurs 3-6 blev jag mobbad med ord, under årskurs 7-9 blev jag utfryst). Att vara utfryst är ett helvete mycket värre än att bli mobbad med ord om ni frågar mig. 
 
Under sommaren var jag mycket hos mormor och morfar som bodde i ett hus ute på landet. Då var allt som när jag var liten.
 
I byn hade min släkt en karamellfabrik som var väldigt populär under den tiden (de vann priser och det såldes karameller på Skansen i Stockholm). Jag fick äta hur mycket godis som jag ville.
Jag lärde mig snabbt att om jag gav mina ”klasskompisar” godis så ville de vara med mig. Man kan ALLTID MUTA/KÖPA folk. Det är bara fråga om prislapp. Tro mig!
Så där lärde jag mig att så fort jag hade godis med mig fick jag alltid vara med någon just den dagen.
Jag hade två vänner som jag inte behövde muta. De lekte jag med ofta och har kontakt med än idag, speciellt en av dem. Ibland var även andra med när jag var med de två. Men de dagar då de ville leka med andra var jag ensam och jag var alltid ett andra handra hands val under hela skoluppväxten.
 
Mellan årskurs 7-9 upptäckte jag musiken! Det blev min räddning. Jag blev tokig i musik. Hängde jämt i skivaffären och började tillslut att jobba där extra också. Jag började också att ta kontakt med Discjockeyn runt om i landet. Jag åkte ut med dem när de spelade i folkparker och folketshus. Jag tror jag har varit i varenda folketspark och folkets hus från Mellersta Sverige och neråt landet. Jag hjälpte till många gånger och roddade. Men lika många gånger följde jag med bara ändå. Återigen sökte jag mig till de som var mellan 10 – 20 år äldre än mig. Jag började skolka från skolan som jag var mobbad i (utfrusen).
Mamma gjorde allt hon kunde till hennes försvar. Men ingen lyssnade på henne. Mobbing fanns inte på den tiden bara så ni vet! (och jag tror att det är mycket så än idag speciellt i småbyar)
När jag gick i 9an hade jag så dåliga betyg och så högfrånvaro att min klassföreståndare sa att om du inte går på examen får du inga slutbetyg att kunna söka in på gymnasium med.
Jag gick på examen den dagen. Fick mina usla betyg och sedan på kvällen stack jag till Leksand med en dj. Jag följde inte med alla andra 9or som det ordnades en fest för.
Där i Leksands sporthall såg jag för första gången Troll live. De var inte superkända än. Någon månad senare skulle de få en dunderhit med låten Jimmy Dean.
 
Under tonårstidendog min älskade morfar också. Det var jättejobbigt. Jag och mamma hälsade på honom och mormor i huset under kvällen och då var han hur frisk som helst. Dagen efter dog han. Han hade dött knall och fall med sitt blåställ på i deras lada när han skulle ut och fiska. Total chock. Men han dog naturligt.
 
I nästa del kommer det att handla om tankar kring dessa två avsnitt. Sedan fortsätter historien från 16 – 20 års ålder.