Psykisk Ohälsa del 5

Omkring tidiga tonåren börjar mina kära släktingar på att dö av ålderdom en efter en. Mamma är borta mycket och vårdare dem plus att hon hjälper sin mamma (min mormor). Jag blir lämnad ensam väldigt ofta och det här är en orsak till varför jag verkligen avskyr äldre idag och har faktiskt skräck för äldre människor. Jag är inte rädd för att dö absolut inte men jag är otroligt rädd för att bli gammal eller sjuk. Exempel vill jag inte gå till läkare. Det bottnar i att jag tycker de är otäcka. Det är dem man går till när man är så sjuk och jag har sett att de som går dit kommer aldrig tillbaka.
Den dagen jag blir gammal eller så sjuk att jag måste ha hjälp så hoppas jag att dödshjälp finns i Sverige. Jag vill inte vara en belastning till någon varken samhälle eller släkt.

 
Men på grund av det blir jag helt plötsligt faktiskt ganska populär ändå hos jämnåriga kompisar. Min mamma rökte och hon rökte inomhus. Det var otroligt lätt att gå hem till mig och tjuvröka! Då kunde de säga att de varit hos min mamma som rökte. Vårt hus var som en ungdomdsgård, alla var där även de som egentligen inte gillade mig.

 
Den här tiden upptäcker jag också sex och jag har det mycket och med alla jag kan. Jag blev inte våldtagen utan allt var frivilligt men jag blev utnyttjad och lät mig utnyttjas av både jämnåriga och äldre män. För första gången på länge blir jag sedd och det är klart att jag tar tillfället i akt och nyttjar det till max så att det går överstyr!
 
När jag fyller 19 år åker jag ner till Stockholm och är barnflicka hos en familj. Där upptäcker jag Stockholm och jag älskar staden. För första gången är jag anonym. Ingen vet vem jag är. Jag kan bygga min egen bas att stå på. Jag bor här tills jag blir 23 år. För första gången i mitt liv har jag faktiskt roligt på riktigt sedan tidiga barndomen.
Familjen som jag bor hos är politiskt intresserad och inviger mig i politiken. Jag är fortfarande otroligt politiskt intresserad och högerstyrd, väldigt högerstyrd.
Med min bakgrund borde jag vara mera liberal men det är jag absolut inte. Det är nog en följd av att jag aldrig har känt att jag tillhört Sverige.
Om jag fick välja skulle det absolut inte få finnas adoption mellan olika hudfärger. Det här är naturligtvis något jag jobbar på och bearbetar. Jag kanske ändrar åsikt om något år. Jag lovar att meddela det då. Men just nu så har jag otroligt starka åsikter just om adoptions frågan.

 
Men mellan 19 – 23 års ålder har jag faktiskt roligt för första gången i mitt liv. Jag älskar storstaden!

Nästa avsnitt handlar om åldern 24-30 år.