Psykisk ohälsa del 8

Hej Vänner.
 
Det har gått några dagar sedan sist. Jag ska förklara varför. Jag har gjort den här analysen för ett par år sedan. Sedan bröt/hoppade jag av den. Nu har jag  tagit upp KBT igen då det är ohållbart med mitt köpberoende. Att skriva det jag gick igenom för några år sedan väcker minnen. Det har tagit några dagar att bearbeta processen på nytt.
 
Det är alltid jobbigt att backa bakåt i tiden. Speciellt om man har ärr i själen. För mig spelar det inte någon roll hur mycket jag går i terapi, jag blir aldrig klar. Man ska aldrig se sig klar heller utan att bearbeta trauman och minnen är något man ständigt ska göra. Det är bra, annars kan man falla tillbaka i gamla mönster vilket jag gjort. Nu är jag påväg åt rätt håll. Det tar tid. Jag måste låta det ta tid också och göra det här grundligt och inte förhasta mig i något. Men fortsättningen kommer.
 
Fortsättningen blir en jobbig tillbakablick kanske jobbigare än barndomen.
Varför?
Det har att göra med att jag  ändå var/är vuxen och valde mina vägskäl. I barndomen kanske man inte väljer sina vägskäl i livet på samma sätt. Därmed är det lättare att se på dem.
 
Att blicka tillbaka till barndomen har tagit på krafter. Jag drömmer mycket nu som handlar om barndomen och platser där jag var när jag var liten. Jag har också varit väldigt ledsen de här veckorn och gråtit. Jag trodde faktiskt att jag skulle kunna rusa igenom allt och berätta för er fram till idag och sedan ta det från nu och hur jag gör med hjälp av KBT. Men jag inser att jag måste ta det lugnare. Jag berättar inte min resa för er utan den är för mig. För att jag ska bli frisk. Men vill ni följa mig påvägn är jag glad. Kan jag dessutom hjälpa någon så är det ännu bättre.
 
Det kommer en uppdatering om hur jag träffade mannen som jag har barn med. Sedan kommer en separat del som kommer att handla enbart om min son.
 
Var rädd om er.
Kram.